Mercedes E-klass kombi blåser förbi konkurrenterna

Aldrig har så mycket lyx varit tillgänglig för så många. Aldrig har en bil kostat så mycket utan att vara dyr. Aldrig har en familjekombi varit bättre, större eller snyggare. Nya Mercedes E-klass kombi är en fullträff. Den är inte ens gubbig.

Uppdaterad: 6 februari 2010, 8:00 Dela på Facebook Tipsa Skriv ut

Det går bra för Mercedes. Under 2009 ökade tillverkaren sin försäljning i Sverige med 9,76 procent på en marknad som sjönk med totalt 16 procent. Bakom framgången ligger B-klass och E-klass sedan. Nu kommer kombin som för första gången ska sälja bättre än sedanvarianten, tror Mercedes.

Vår testbil, en 350 CGI Blue Efficiency, står redo för vintersemester med familjen. Bakluckan öppnas smidigt med en knapp på nyckeln eller i förardörren.

Gapet är enormt. Då är bilen ändå utrustad med bakåtvända extrastolar för två barn (max 50 kilo och 140 cm) som begränsar golvdjupet.

Totalt ryms 695 liter med baksätet uppfällt – störst i klassen. De bakre ryggstöden fälls enkelt med en spak. Men lastytan blir inte helt plan och därför inte heller klassledande: 1.950 liter. Volvo V70, med större lastbredd och helt plant golv, sväljer 90 mer.

I med rattspaken i D-läge och iväg. Den hypersmidiga sjuväxlade automatiska växellådan ”7G-tronic” fördelar på millisekunder 365 Newtonmeter kraft till bakhjulen från den 3,5 liter råstarka V6-bensinmotorn på 292 hästkrafter. Hastighetsmätarens markering vid 100 km/tim passeras efter sju sekunder.

Versionen heter Blue Efficiency, som är Mercedes klimatstämpel på energieffiktivare motorer. Visst är den snålare (och starkare) än föregångaren: 8,6 l/100 km vid blandad körning i stället för 10,4.

Men det är tur att den har 80-liters tank. Efter 140 mil hade vi snittat 10 l/100 km med full packning på motor- och landsväg. Som snällast uppgav färddatorn 8,9 l/100 km. Var klok, välj diesel.

Sittkomforten är högklassig såväl fram som bak, körställningen likaså. Men eftersom jag intensivt letar fel noterar jag en del däckljud.

Bilens köregenskaper är av absolut världsklass. Chassi, styrning och fjädring samverkar för en bekväm, välavvägd och klippstabil upplevelse. Inte ens besvärligt vinterväglag och dubbfria lågprofildäck på 17-tumsfälgar förmår hindra framkomligheten. Antisladd- och antispinnsystemen griper in tryggt.

Tillvalslistan för en Mercedes är en högtidsstund för sig. Det är en på en gång fascinerande och skrämmande läsning. Bilen kan utan svårighet dubbla sitt listpris. Testexemplaret gick på hisnande 823.900 kronor! Att det ens går att beställa flagghållare till vänster och höger framskärm à 5.000 kronor är väl själva definitionen av det svårfångade begreppet premiumbil, som så många tillverkare vill bygga.

Ändå är E-klass kombi imponerande välutrustad från början. Här finns elöppningsbar baklucka, farthållare, regnsensor, elinställbara framstolar, lättmetallfälgar och tvåzonsklimatanläggning. För att bara nämna något som annars kostar extra i många bilar.

Instegsmodellen 200 CDI med fyrcylindrig diesel på 2,1 liter på 136 hästkrafter och en förbrukning på 5,8 l/100 km kostar 369 000 kronor.

Jag ska inte sträcka mig så långt som att Mercedes E-klass är en billig folkbil, men det är faktiskt ”bara” 40.000 kronor mer än en någorlunda jämförbar Volvo V70; 2,0D med motsvarande utrustning. Då är Mersan gedignare, rymligare, snålare och snabbare. Säkerheten är också på topp.

Och Mercedes E-klass är inte bara snygg, det är en av de bästa bilarna jag någonsin har kört, fyrhjulsdrivna Porsche Panamera undantagen. Men det är en orättvis jämförelse. E-klass kan man köpa för en årslön, Panameran kräver tre.

Om tre år kommer bilen fortfarande att vara i högform, men prislappen snällare.