Citroën C3 Picasso har ett glasklart syfte. Citroëns smeknamn på bilen är ”The Spacebox”. Det ska inte gå någon förbi att det här är en kompakt, flexibel bil som har riktigt bra med lastutrymme om man fäller baksätet. Plant lastgolv, högt i tak. Det är inget snack. Citroën håller vad de lovar. Det här är testets lilla familjebil.

Men runt Toyotas Urban Cruiser hopar sig frågetecknen. Vad ska man ha den till? Det är en berättigad fråga. Den lilla minisuven har inte alls lika bra lastmöjligheter som Picasson. Men när det kommer till utstrålning, väghållning och komfort är Urban Cruiser en klar segrare. Det här är en bil som riktar sig till yngre utan barn. Och då är Urban Cruiser ett bra alternativ. Liten, ganska snål, och ändå med hyfsat lastutrymme om man vill.

Den praktiska, charmiga men lite fula fransosen har verkligen sina förtjänster. Men myntet har två sidor. Framförallt styrningen blir  irriterande i stadstrafik. Elservon gör att det blir ett väldigt vevande på ratten - i och för sig behöver man ingen kraft, men det känns oprecist.
På landsvägen är styrningen mer direkt, men fortfarande är känslan mycket fransk. Men man vänjer sig efter några mil på motorvägen.

Svårare är det då med instrumenteringen, eller rättare sagt alla spakar där reglagen är samlade. I C3 Picasso finns inte det fasta rattnavet - med massor av knappar - som i C4.
I stället är det en fast ratt med två spakar på vardera sidan. Och det krävs verkligen övning för att hitta de rätta lägens för farthållaren. Det känns varken säkert eller ergonomiskt.

Dieselmotorn är stark, men lite oekonomisk. Man kommer inte ned i de 4,8 liter per tio mil som Citroën säger. I stället drar den 5,8 i snitt - och då ingår en hel del motorväg.
Sittställningen fram är hyfsad, bak sitter man bra om inte föraren är för lång, då blir benvinkeln väldigt konstig.
Bra är också att man kan skjuta de två olika baksätesdelarna framåt och bakåt oberoende av varandra, och luta ryggstöden i två olika vinklar.
Även lastrummet fungerar, att man enkelt kan sänka lastgolvet är ju bra om man har många påsar, som på så sätt får stöd.

Det finns ett stort problem med den svenska versionen av C3 Picasso. För att hålla nere priset - som för testbilen i alla fall hamnar på drygt 190.000 kronor - har man skalat bort mängder med praktiska detaljer. I broschyrer och instruktionsboken kan man exempelvis se armstöd fram, låda under passagerarsätet fram, bord i framstolarnas ryggstöd, förvaringsfack i baksätets golv och bord/genomföring för långa föremål i baksätets ryggstöd. Och möjligheten att fälla framstolens ryggstöd helt, så att man kan få ett drygt 240 centimeters långt plant lastutrymme, finns inte heller.

Visserligen är inget av det nämnda helt nödvändigt, men när man vet att det går att få känns den svenska varianten allt för avskalad och billig. Och det är synd.

Skulle det här vara en skönhetstävling råder det ingen tvekan om vem som skulle få rulla hem med tiaran. Formerna på Urban Cruiser känns fräscha, det är lite kantigt och uppnosigt som gäller hos Toyota just nu och den lilla minisuven är inget undantag. Den ger ett tufft intryck, särskilt med de tonade rutorna och de lite fräckare tillvalsfälgarna. Toyota vill nå de yngre stadsborna med den här bilen och det kan de mycket väl lyckas med. Den känns attraktiv.

En annan sak blir det när man kliver in i bilen. Inredningen är stram, plastig och tråkig. Men den är i alla fall konsekvent, och känns därför inte helt ful. Man sitter upprätt i bilen,  inte obekvämt. Men man önskar att sätena kunde vara lite mer skålade när man åker in i en korsning.

I kupén är det vilsamt tyst. Här har Toyota lyckats bättre än Citroën. Också väghållningen är sju resor bättre. Där Picasson känns oroväckande mjuk och sladdrig i framvagnen håller Toyotan kursen på ett förtroendeingivande sätt.

Vår testbil har en 1,33-liters bensinmotor på 100 hästkrafter. Lite drygt 6,5 liter/100 kilometer stannar förbrukningen på, och då har den körts nästan uteslutande i stadstrafik. Det är helt klart godkänt. Start/stop system stänger av motorn vid rödljusen. Men man drömmer om dieselalternativet när man kör. Bilen känns lite trött, och det vore inte fel med mer vridmoment som en diesel kan erbjuda. Dessutom har dieselversionen fyrhjulsdrift som alternativ. Med andra ord, Urban Cruiser kan vara långt mer spännande än vår testbil.

Lastmöjligheterna är inte lika bra i Urban Cruiser som i Picasso. Och efter ett besök på IKEA, dessutom med en bilbarnstol i bilen går det inte att blunda för faktumet – det här är absolut inget för barnfamiljen. Inte ens om man bara har ett barn. Och särskilt inte i kombination med ett besök på möbelvaruhuset.

Men det går att lasta även i Urban Cruiser. Däremot får man inte det plana lastgolvet som man får i Picasson. Sätet bak är delbart och går att skjuta fram eller bak individuellt. Men utrymmet är inte jämförbart.

De båda testbilarna ligger varandra nära i pris. Picasson, lite drygt 190.000. Urban Cruiser, ett par tusenlappar till. För pengarna får man en rymlig, flexibel, extrautrustad Picasso med dieselmotor, eller en ordentligt utrustad Urban Cruiser med navigation, nyckellöst system, tonade rutor och snygga fälgar.

Det är inte svårt att välja mellan bilarna. Det är antingen eller. Image i en tuff japanare, eller praktisk fransk laståsna. Behovet avgör.

Bo Keskikangas/Alexander Kemilä redaktion@alltommotor.se