Lars Magnusson, som jobbar med telekom på Telia Sonera, säger direkt att han är så långt från ”miljö­mupp” man kan komma. För honom är ägandet av elbil helt kopplat till plånboken.

– Innan hade jag en Mercedessuv, den kostade mig 36.000 om året i bensin och tullar. Clion kostar mig strax under en tusenlapp om året för laddningen, och tullarna slipper jag ju, säger Lars Magnusson.

De senaste två åren har Lars Magnusson alla veckodagar kört sin Clio till och från jobbet och runt stan på olika möten. Det som är kruxet är att hela tiden få tag på laddning – elbilen har nämligen bara sex till sju mils räckvidd. Han har alltid en skarvsladd på 40 meter med sig och en lista på 96 olika ställen där man kan ”tanka” el i Stockholmsområdet.

– Jag klarar mig bra eftersom jag kan ladda den på jobbet, och oftast även när jag sitter på möten eftersom det finns uttag på de ställen jag besöker. Alla jag möter är entusiastiska och vill hjälpa till, de tycker det är jättekul att se sådana här bilar. Och jag betalar ju alltid för mig, självklart.

Hittills har han inte fått någon ”batteritorsk” men ibland kan det vara lite nervöst i backarna på väg hem om pilen på elmätaren börjar peka nedåt. Att Stockholms stad och Fortum under det närmaste året planerar att sätta upp omkring 100 laddstolpar runt om i Stockholm är ett projekt han applåderar.

– Infrastrukturen är A och O. Om man som jag kör mellan Täby och Farsta måste man ha åtminstone fem, sex ställen att kunna ladda upp på för att känna sig säker.

Redan i dag finns det två laddstolpar vid Norr Mälarstrand. När DN träffar Lars Magnusson där är parkeringsplatserna framför dock upptagna – av helt vanliga bensindrivna fordon. Lars Magnusson får vackert ställa sig bakom bilarna och rulla ut den långa skarvsladden för att kunna ladda upp bilen.

– Det är ofta så här, det behövs verkligen parkeringsplatser som bara är tillåtna för elbilar.

Lars Magnusson har en Renault Clio från 1997 som kostade 25.000 när han köpte den för ett par år sedan. Det är en av de bilar som kommunen köpte in på försök i mitten på 90-talet i ett projekt som sedan dog ut.

Tillsammans med några gamla kompisar som också kör elbil har han bildat nätverket ElClioklubben – de hjälper varandra med reservdelar och att lösa olika tekniska problem. Nickelkadiumbatteriet måste underhållas var 300:e mil och bromsarna kollas lite då och då, eftersom man huvudsakligen använder sig av motorbroms i en elbil.

– Sköter man bara batteriet och kollar så att bromsarna inte kärvar ihop så är elbilen relativt underhållsfri.

Elbilsägandet har smittat av sig på hela familjen Magnusson. Nyligen fick dottern Caroline en Clio med rött sidenband runt i 18-årspresent.

– Hon är den miljömedvetna i familjen och är jättestolt över sin elbil, men det är klart att det är viktigt att den är så billig i drift också. Caroline är ju student och då är det svårt att ha råd med en vanlig bil.

Stockholms stad vill ju att stockholmarna huvudsakligen ska köra elbil eller laddhybrid om 20 år, vad tror du krävs för att det ska bli verklighet?

– Förutom en bra infrastruktur med dedikerade parkeringsplatser och laddstolpar så tror jag att politikerna måste förstå att det behövs ekonomiska incitament. Elbils­ägare bör slippa trängselskatt och ha fri parkering precis som det var tidigare.

– Jag tycker också att man bör slippa fordonsskatten de första fem åren. Genomför de sådana förslag tror jag att stan kan bli avgasfri i framtiden.

Vad ska du göra med alla pengarna du har tjänat på bytet till elbilen?

– Tanken är att vi ska åka till Västindien hela familjen, det ser jag fram emot!

Och vad kör du själv för bil om 5–10 år?

– En laddhybrid som har attityd. Jag vill ha en bil med image, jag kör ju fortfarande som om jag vore en Mercedes suv-ägare...

Ia Wadendal ia.wadendal@dn.se